1+1=3? Så kändes det i alla fall ikväll när jag tittade på Benedict Cumberbatchs omänskligt bra tolkning av Sherlock Holmes samtidigt som jag drack Jean-Claude Lapalus fantastiska tolkning av Beaujolais.
Vinet (nr 70141, 171:-) köpte jag ett 6-pack av för ett knappt år sedan och detta var sista flaskan vilket var oerhört synd med tanke på hur fint den utvecklats redan under denna korta tid. Härlig rödfrukt (hallon, smultron, röda vinbär) och den där underbara doften av lite blöt grusgång (som jag absolut älskar!) samt en aning örter och en doft jag inte kan placera men som påminner om farmors pelargoner. I munnen en härligt frisk syra och vinet är slankt och elegant men ändå koncentrerat i smaken. Fruktigheten är verkligen på topp nu och har den där svåruppnådda kombinationen av sötfruktig mognad och frisk, energisk syra. Ett fantastiskt vardagsvin som jag önskar jag hade 12 flaskor kvar av. Nåja, jag har lärt mig min läxa tills nästa årgång släpps.
Gällande Sherlock Holmes så var han en barndomshjälte för mig efter att jag slukat alla böcker i en rasande takt. TV-serien med Jeremy Brett var bra, filmerna med Robert Downey jr uppskattade jag inte alls men den brittiska tv-serien Sherlock med Benedict Cumberbatch är briljant! Skådespeleriet håller rakt av fantastisk klass. Serien är anpassad till nutid på ett trovärdigt sätt. Man har funnit många kreativa och snygga lösningar på att visa när karaktärer sms:ar mm. Helt enkelt en av tidernas bästa tv-serier, se den!
På tal om Benedict Cumberbatch måste jag också rekommendera filmen The Imitation Game där han gestaltar Alan Turing, också en ”måste se”-film.
Trevlig helg vänner!