Kärlek vid första ögonkastet

Jag sitter och funderar på kärlek. Framförallt på den där spontana kärleken som drabbar en så kraftigt och direkt att den är omöjlig att undvika.

Den kärleken som inte är ett resultat av genomtänkta val, analyser av egenskaper, vad som borde passa mig, vad andra kan tycka med mera utan som bara drabbar en vare sig man vill eller inte. Det är liksom som att det finns något förutbestämt i den. Som att ödet alltid vetat att hela ens liv fram till denna punkt varit en resa med just detta som mål.

Sådan är min kärlek till halvtorr Riesling från Moseldalen.

Jag minns fortfarande första gången jag provade riktigt bra Riesling från Moseldalen. Efter en makalöst vacker cykeltur ner genom Piesporter Goldtröpfchen satt jag 09:30 i provningsrummet hos Reinhold Haart och fick en 2012 Piesporter Grafenberg Kabinett i glaset. En sniff och jag var förlorad. Efter första klunken visste jag att detta var en kärlek starkare än all annan jag hittills upplevt och att hela mitt vinliv skakades i grunden.

Jag hade ju läst massa vinkunskap på Göteborgs universitet och börjat slaviskt följa bloggare som finarevinare och Frankofilen. Jag var helt övertygad om att Riesling skulle vara torr. Den halvtorra kunde man på sin höjd uppskatta som “vuxensaft” men de riktigt seriösa grejerna, det var de torra. Jag hade köpt på mig en ganska stor mängd torr Riesling från Rheingau, Nahe, Pfalz mm så när min kompis Daniel föreslog att vi skulle åka till Moseldalen för att dricka vin var jag skeptisk. Han hade varit där på semester och vinerna skulle enligt hans utsago vara “det bästa jag druckit”. Jag skall erkänna (trots att han säkert läser detta) att jag tänkte att hans hyllande troligtvis var ett utslag av hans oraffinerade smak snarare än vinernas storhet. Jag med mina högskolepoäng och koll på vad “experterna” hyllade visste ju såklart bättre!

Så när jag satt där med ett lyckligt fånleende på läpparna insåg jag att så mycket hade förändrats. Jag hade fått ett helt distrikt att djupdyka i! Jag hade också en förbjuden kärlek jag nu behövde komma ut med för mina lite mer fundamentalistiska vinvänner för denna sortens kärlek gick inte att dölja.

Några år senare satt jag i en trädgård i Bernkastel och bestämde att jag tillsammans med Daniel skulle starta en vinimportfirma. Efter att med stor sorg ha fått inse hur svårsåld halvtorr Riesling från Moseldalen är så har vinimporten ändå gått riktigt bra. Och av ren princip säljer vi fortfarande en del Riesling från Mosel.

Jag har fortsatt djupdyka i detta distrikt och ganska snart stod det klart att det fanns en producent som antog nästan mytologiska proportioner. Vars viner kostade minst det fyrdubbla mot alla andras och vars viner skulle vara något helt eget. En producent jag försökt boka in besök hos minst 10 gånger genom att ringa och maila men varje gång helt utan framgång. Producenten jag pratar om är såklart Egon Müller i Scharzhof.

Igår drack jag hans 2018 kabinett och den var precis så bra som man kan tänka sig. Som en blandning av det bästa från J.J Prüm pch Reinhold Haart skulle jag kunna säga.

Leve kärleken!

 

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.